A1. Streberbarn (Stry)
A2. Kan-Kan Flickor (Stry)
A3. Malmö City (Stry)
A4. Ebb o Flod (Stry)
A5. Cheyenne (Stry)
A6. Så kall så het (Stry)
A7. Ritual (Stry/Vestergren)
B1. Repulsiv (Stry/Vestergren)
B2. Alltid attack (Stry)
B3. Fusion 1999 (Stry)
B4. Kroppar möts (Karlsson/Stry)
B5. Nirvana (Stry/Venant)

Stry: Sång
Binkie Liljegren: Trummor
Janne Karlsson: Bas
Anna Gustafsson: Orgel
Mikael Vestergren: Gitarr
Henrik Venant: Saxofon & kör
Lotta Vareman: Kör

Producerad av H. Venant & Garbochock

Stry: Både vi och Venant ville släppa en Lp och enda möjligheten som fanns var nog att göra det på Heartwork. Vi hade redan släppt Besökarna där. Venant hade fixat en deal med en riktig studio i Lund som ägdes av Hansi Schwartz som en gång spelade i Hootenanny Singers.
Först var vi väldig nöjda med Ritual, det kändes bra men när själva skivan kom så var det "oj vad har hänt med ljudet, det kommer ju inte ut ur högtalarna liksom". Det hade hänt nånting konstigt med den och jag blev helt kall första gången jag hörde den. Första egna Lp:n och så bara blir man bara kallsvettig, ville inte tro att det var sant. Trots allt fick den en del bra recensioner och då glömde man bort hur dålig den var, då kände man sig lite hyfsat nöjd ändå. Den sålde ju inte mer än 3000 men kanske hade sålt mer om den hade vart toppljud och mer tryck. Man gör ju alltid misstag på skivor, som t.ex den där bilden på baksidan på vinylen och det där citatet. Jävligt pretto, jag vet inte vart det är ifrån och jag vill inte heller veta.

Thåström: Den var fantastisk första gången jag hörde den, men jag tycker den är ännu bättre nu. Tiden har nästan givit den ännu mer legitimitet och texterna är fullkomligt lysande. Det är den bästa svenska platta som någonsin givits ut.