A1. Rasera, 3,37 (Imperiet)
A2. Tusentals händer, 4,11 (Imperiet)
A3. Vita febern, 3,17 (Imperiet)
A4. Sjung inte falskt, 3,03 (Imperiet)
A5. Silver guld och misär, 4,15 (Imperiet)
B1. Kom ihåg! (Den fria världen), 2,27 (Imperiet)
B2. Guld och döda skogar, 2,59 (Imperiet)
B3. Blå från Berlin, 4,16 (Imperiet)
B4. Kontroll i Stockholm, 3,47 (Imperiet)
B5. Höghus låghus dårhus, 4,14 (Imperiet)

Stry: Keyboards & sång
Christian Falk: Bas & sång
Gurra: Trummor
Joakim Thåström: Sång & gitarr
Per Hägglund: Saxar, sång & clavinet
Maria Blom, DeGosch: Kör
Wilfredo Stephensson: Congas
Sebastian Öberg: Cello
Per Johansson: Kontrabas
Stefan Glaumann: Piano & orgel

Producerad av Stefan Glaumann & Imperiet

Stry: "Rasera" är väl mer en variant av punk, funkpunk kanske? Det är väl egentligen bara en riktig punklåt på plattan. "Kontroll Stockholm" är ju en gammal låt, versmelodin är från "Inte intressant" som jag spelade redan med Krim Git. Och den finns ju med på Stripparna Ep:n också. Recycling kan man säga. Ebba Grön hade nog också kunnat släppa "Rasera", men Fjodor som basist var inte så intresserad av att spela funky grejer. Crille kunde mer sånt. Plattan fick ganska bra kritik och det var ganska hyfsat drag ute i parkerna. På den här plattan skrev jag även Guld och döda skogar, Tusentals händer, Blå från Berlin, och Vita febern.

"Rasera" är ju en bra låt. Ganska häftig, "Vita febern" och "Guld och döda skogar" också kanske. Jag tyckte det var bra att Thåström sjöng på de flesta låtarna, han sjunger bättre, så det var okej för mig. Jag kunde väl göra nån Keith Richards och hoppa in ibland i så fall. Förresten sjöng jag så jävla pissigt när jag bodde i Stockholm, jag vet inte varför. Jämfört med Babylon Blues demon där sången är mycket bättre. Och det var ju bara nått år efter.

Webmasters anm: Albumet släpptes även som Cd tillsammans med Mini-Lp:n 1992. En nypress med annat omslag släpptes 1997. Se omslag; 1992, 1997.