Tillbaka
Besökarna Från Funtime #6/80. Text & Foto: Lars Sundestrand Besökarna – ett nytt band från Malmö. Definitivt det intressantaste där nerifrån. Intressant på det sättet att dom kommer med nåt nytt, nåt spännande och orginellt. Man blir aldrig trött på deras musik, den är hela tiden såpass varierad att intresset hålls vid liv. Stämningsfyllda låtar i ganska lugnt och malande tempo varieras med rena punklåtar. Besökarna som är ett band med fem medlemmar startades genom att Mats och Henrik (gitarr respektive bas) träffades i somras och bestämde sig för att bilda en grupp. Stry som just hade lämnat Kriminella Gitarrer ringde upp och frågade om han fick vara med och sjunga och det var klart att han fick det. Sen hittades Binkie på en fest i Lund och engagerades som trummis, i samma veva fick man också tag på en organist, men han kickades efter första spelningen. Anna kom med istället. Hon ritade upp tangenterna på ett stort papper, därefter satt hon och tränade till ett band som hade spelats in i replokalen. Snacka om soft sound... " Stry, varför lämnade du Kriminella Gitarrer egentligen ? Stry: "Det var för att jag ville flytta till Malmö, jag var rädd för raggarna i Klippan. Klippan är så litet att man alltid är jagad om man bor där,och ser ut som jag och klär sig som jag gör. Då är man liksom alldeles för känd. Man kunde inte gå ut och handla i en kiosk ens. Man tänkte hela tiden "kommer det nån nu" liksom. Sen så var jag inte riktigt nöjd med Kriminella Gitarrer. Det va för mycket politik. Dom tyckte om socialrealism typ Nationalteatern, medan jag ville ha mer frihet med mina texter. Visserligen hade vi kunnat utvecklas å dom blivit skickliga på sina instrument men jag ville ändå ha lite mer... orgel å såna grejer. Jag ville göra nåt mer musikaliskt...mera utvecklat så att säga." Hur kom ni på namnet? Mats: "Vi satt på en fest i somras som vi tyckte var dötrist, vi hade inte känt varandra så länge då, Stry å jag. Vi satt å bara tittade på alla tråkiga jävlar, så helt plötsligt sa Stry: "Ah fan, vi e aldrig på nån fest egentligen, vi är bara besökare, deltar inte." Så blev det de namnet...iakttagare på nåt vis...iakttagare av det som sker alltså...kommenterar saker o ting, men ger väl inga direkta svar...beskrivande. Alla, på, progg-sidan har snöat in helt på att det måste vara lösningar. Dom skriver långa utläggningar om Ebba Grön i Musikens Makt som går ungefär "Äh, deras texter är så desruktiva, men här har vi Lars Aldman som är mycket trevlig, han skriver hela tiden lösningar på allting". Man får tydligen aldrig kritisera utan att ge lösningar...det är inte fel om man ger ett svar som kanske fungerar, men det är heller inte fel om man kritiserar va,man behöver ju inte alltid svara på hur det skall vara det kan man ju inte veta alltid. Bara en beskrivning kan ju vara en lösning." Varför har ni använt en bild från en 20-tals film till omslaget på singeln?  –Det började med att vi var på Dr Mabuse. (En film av Fritz Lang) Det var då vi började snöa in på tyska 20-tals filmer. I den filmen fick man se Dr Mabuses manuskript som han själv skrivit med mycket neurotisk tysk frakturstil...dökladdigt...han hade dratt pennan hit å dit. När vi kom hem försökte vi komma ihåg hur det såg ut och skrev sedan Besökarna med sådan stil. Sen ville vi även bildmässigt ha den där expressionistiska feelingen...skuggspel å grejer, visuellt häftigt, bilder som verkligen framhäver känslorna. Dom tidiga tyska filmerna var dömörka, den feelingen är ganska tuff...i doser alltså...inte som nån total image. Anna: "Mitt onda minne från svenskundrevisningen under årskurs 1 på gymnasiet var det svaga minnet av en bild som var något helt över det vanliga. Jag letade igenom alla böckerna. och hittade den till slut. Det var en bild ur Dr Caligaris Kabinett, den första tyska expressionistiska filmen." Är det för att inge publiken den den där feelingen som ni har relativt mörkt när ni spelar ? Stry: "Nä, det är mest jag som vill ha det så. Jag tycker inte om när det är ljust helt enkelt. Jag tycker inte det blir nån stämning då, det blir så visaktigt, Antingen har man en ljusshow eller så. har man relativt mörkt...annars blir det som Problem på TV, inte alls kul."  –Vi höll till i fabriken, en liten källarlokal som vi i framtiden hoppas skall bli en samlingspunkt där man kan sy kläder, måla, eller jobba med foto. Vi hade lånat ihop en massa grejer: fyrkanalsbandspelare, mixer, ekogrejer, mikrofoner å sånt. En kompis till oss, Mulle, skötte sen inspelningen. Från början var det faktiskt tänkt att vi skull spelat in singeln i GBL-studion i Assartorp, men varning utfärdas för det stället. Det var hemskt när vi spelade in materialet till Härs å Tvärs där. När vi ville prova olika sound å sånt så sa teknikern bara "nej, nej, nej, så här ska11 det låta, in med er nu... spela nu, jag vill hem." När vi spelade in. själva fick det ta den tid det tog och det tog faktiskt 14 timmar, vi höll på tills klockan var 4 på morgonen. Det var skönt att inte behöva stressa och slippa att ha nån utomstående som inte visste va det gällde som stod och regerade. Finns det gott om band i Malmö? -Nej, det finns ganska få band faktiskt. Det är vi, Problem och New Bondage från Lund. Sen finns det några sådana där verkliga amatörband...såna som precis har börjat... såna där extrema källarband. Är det nåt band som drar mycket folk ?  –Inget, inte ens Problem. Intresset har förresten slocknat för dom helt å hållet, dom förnyar sig ju aldrig, inte har dom gjort det under det sista året i varje fall. Dom har blivit mycket bättre men det är också det enda.  –Det är svårt att få folk till spelningarna. Hur man än bär sig åt med annonsering, reklam å sånt inför en spelning så kommer det aldrig mer än 150 personer.  –Det finns nästan inga alls... två-tre ställen, högst. Vill man göra nåt får man hyra Club Fredman och själv stå för arrangemanget...å det är bara tisdagar som det får va rock på det stället. Förut fanns det ju Dad’s. Där kunde man lira som förband när dom tog dit engelska band men dom har ballat ur totalt nu... skoldisco för 15-åringar och skateboardhall... Egentligen är det nog inte så konstigt, 250 pers på Patti Smith kan ju få vem som helst att stänga sin verksamhet. Morkullan som är proggarnas ställe kan man också hyra, för en kväll men sen är det totalt dött alltså...det är en jävla håla, det här. Publiken har alltid suttit ner dom gånger jag sett er. Är det alltid så?  –Innan när Dad’s fungerade och tog dit Patti Smith, Clash och liknande band så har det alltid varit en jävulsk stämning, dels beroende på att det varit mer folk än på våra konserter, dels beroende på att det då för det mesta var helger dom banden kom på och folk var fulla. Svenskarna är ju på det viset att har dom inte druckit sig fulla så vågar dom inte släppa loss. Vi har mest spelat på tisdagar å så och då skall ju folk till skolan eller arbetet dagen efter och därför är nyktra.  –Sen är väl inte vår musik världens bästa släppalös musik heller för den delen…den är inte sådansant precis. Ta, Tågbangården tex…hade folk dansat till den hade vi verkligen blivit förvånade. Du har sagt nån gång att du skriver bäst när du är nere… ? Stry:. Hmm... jag vet inte...när jag känner mig ifrån det normala... om man säger att man har en normal puls som, går igenom när man gör vardagliga, saker...hamnar man över eller under den här pulsen så kommer det liksom fram ideer lättare. Just nu är jag bara jävligt tam. Jag skulle nästan vilja skjuta upp en jävla massa speed, heroin, kokain eller vad som helst...bara för att fylla upp på något sätt. Jag är så tom så tom att jag knappt är frustrerad ens för att jag är så tom. Totalt oengagerad och feg. Jag vill gärna skriva om allt möjligt, men det blir mest negativa mörka saker. Ett skrik rakt ut i universum...den som har lust och känner för det kan skrika, med...men jag skriver alltid bara för mig själv. Jag är individualist...försöker alltid skriva den sista texten, den mellan liv och död...den definitiva. Det är det jag sysslar med. FLUGOR FÖDS I MASSOR JAG E RÄDD FÖR ALLT SOM FÖDS DET E SANT INGEN LÖGN ÄLSKLING VAD SKA DU MED MEJ FLUGOR FÖDS I MASSOR RÄKNA TIMMAR SA INTENSIV ATT ATT DOM DÖR ÄLSKLING VAD SKA JAG MED DEJ INGEN MENING ALLS INGEN MENING ALI.S INGEN MENING ALLS ÄLSKLING VAD SKA VI MED OSS "Flugor" Stry Terrarie. Ni har en låt som heter Mannen Som Åt Moskva. Vad menas med det ? Stry: "Med det menas att är man en stor rysk björn så äter man lätt ett litet blåbär. I det läget som ryska folket var i 1917 så var dom helt enkelt totalt lättlurade. Inte blev dom mer medvetna för att kommunisterna kom till makten, snarare blev dom totalt lurade. Att äta Moskva innebär alltså att man har totalt kontroll över hela skiten, att man kan göra precis som man vill. Därmed manipulera människor hur som helst och göra grejer som för oss verkar totalt absurda. Det hade lika gärna kunnat vara snack om nazism som om kommunism…totalität makt över huvud taget. Alla är totalt kontrollerade. Även om människorna inte var lurade så har dom ingen chans att sticka upp, dom kan ju inte komma ut därifrån utan hamnar på mentalsjukhus, åker till Sibirien eller va fan som helst." En annan låt handlar om en discoteksbrand. Är det en verklighetsskildring ? Stry: "Det är en massa ideér sammansmälta till en. Det har funnits en massa bränder i olika danslokaler å sånt…så läste, eller fick jag reda på att Atlantis, ett discotek här i Malmö inte hade nån nödutgång, inte godkänd i alla fall…det tyckte jag var jävligt farligt va….Den här grejen med Saturday Night Fever är en sån het grej, så jävla het att det tar eld…det tar eld genom att man somnar till det monotona discopumpet. Trötta människor kommer till discoteket för att fördriva tiden, röker å röker och till slut kanske somnar med en brinnande cigarett. Allt material Besökarna spelar är eget. Än så länge har jag inte hört dom spela en enda låt som jag inte gillar. Jag är totalt facinerad. Passa på att se dom den 30/3 för då besöker dom sprängkullen som var det enda stället här i Göteborg som vågar satsa på ett band som inte är ännu så känt. Men dom blir det, var så säkra.