STRY

Stry på egen hand

Från Backstage #10 1991. Text: Lennart Larsson, Foto: Roger Rynne

Råkar man i musiksammanhang nämna namnet Anders Sjöholm så ser de flesta ut som levande frågetecken. Säger man däremot Stry Terrarie så känner det stora flertalet, som har någon hum om svensk rockmusik, igen namnet. Men trots att Stry, som snart fyller 34 år, är en så etablerad artist som han är så är det många som vet väldigt lite om honom och det han har gjort fram tills idag. I samband med hans första riktiga solo-Lp, "Plastålektrik", släpptes tog Backstage kontakt med honom för att få reda på lite mer om honom, hans musik och det han har gjort så här långt.

Stry började spela som 15-åring. En inbiten pop/rock-fan som hade lyssnat länge på musik och ville prova på det själv. Allt eftersom har han utvecklat sitt musicerande och idag spelar han en massas olika instrument - gitarr, keyboards, bas och även "trummor" i och med att han använder datorer, samplers och såna prylar. Artistnamnet skaffade han redan 76-77.
-Det var väl med en viss påverkan från engelska punkband. Det hittade på lite roliga namn, och det gör ju många nuförtiden också. Egentligen så tillverkade jag det bara. Var väl lite påverkad av olika saker. Vet att jag tyckte att det skulle vara ett Y i slutet av namnet eftersom Iggy har ett Y i slutet. Jag tillverkade väl namnet med hjälp av alfabetet, ungefär som man sätter ihop en melodi, minns Stry.

Han berättar också att hans första band han var ed i hette Riot, som sedermera blev Push. De släppte någon platta och medverkade på samlings-Lp:n "Svensk Pop", fast då utan Stry i bandet. Det första band han var med i som släppte något i skivväg var Kriminella Gitarrer, som idag har nått en viss kultstatus. Bakom trummorna hittade man ingen mindre än Sticky Bomb som numer sköter stockarna i Wilmer X. Bandet släppte tre singlar, varav Stry medverkade på två, och bidrog med ett par spår på "Svensk Pop"-plattan. Deras mest omstridda låt hette "Knugen Skuk". Musiken kategoriserar Stry som vrålrock. Bandet kom ifrån Klippan som är Stry´s hemtrakter (han är född i Skäralid, ett litet samhälle strax utanför huvudorten).
-Jag startade ju egentligen bandet med slutade därför att jag ville flytta till Malmö, berättar Stry och preciserar årtalet till 1978.

Sagt och gjort. Han drog till Malmö och startade bandet Besökarna på hösten samma år. De släppte en singel och en demosingel tillverkad i replokalen.
-Jag tycket det var lite tråkigt i Klippan. Det hände lite mer nere i Malmö så jag flyttade dit och ledade reda på lite andra musiker, vilket tog ett tag. Vår musik lät väl ganska lik det vi gjorde med Kriminella Gitarrer förutom att vi kanske spelade en del låtar lite saktare, men det lät ganska rått. I och för sig var jag mer influerad av Doors då än av Stooges som jag lyssnat på mycket tidigare. Det var inte så stor skillnad, det var bara det att vi tog med en orgel annars lät det ganska likt, hävdar Stry.

Besökarna varade i ungefär ett halvår. Sedan blev det ett kortvarigt projekt som gick under namnet Blödarna. De spelade bara ihop i några månader men hann ändå släppa en singel.
-Det var mer att den spelades in på en konsert. Då var det någon utav medlemmarna som tyckte att det här måste vi göra nånting av så att det äntligen kommer en skiva med mig också. Jag hade inte så mycket med det att göra. Det var en ganska underlig grej, i och för sig rolig att göra med rätt märklig säger Stry som sedan berättar att nästa singel som kom ut under namnet Stry & Stripparna var ett, mer eller mindre, rent studioprojekt.

På sommaren 1979 bildades Garbochock som gjorde en singel, en LP och bortemot 50 spelningar.
-Det var ett ganska trevligt band. Egentligen körde vi väl mycket samma grej som i Besökarna bara det att vi ändrade på manskapet. Den så gick jag väl vidare i det här med att blanda Doors med Sex Pistols och lite andra influenser. I stort sett lät det nog likadant som Besökarna, tror Stry.

Strax efter det att Garbochock la av 1981 fick Stry, som enbart hade sjungit i sina band, erbjudande om att gå med i Ebba Grön som keyboardist.
-På den var det väl så att det fanns inte så många band i Sverige som sysslade med en sån grej som vi gjorde då, och så var vi ungefär lika gamla. Åkte upp till Göteborg för att kolla på Ebba Grön redan 1978 eller så. Jag träffade dem för att vi kände samma personer så jag kände dem långt innan jag blev medlem. Garbochock var och spelade förband några gånger vid spelningar som de hade ordnat ute i Rågsved. Vi var helt enkelt bra kompisar. Sen al Garbochock av och då tyckte de att jag skulle komma upp till Stockholm, och på den vägen var det, berättar Stry som inte tycker att han gjorde nån större nytta i Ebba Grön.
-Det flesta skulle t.o.m kunna påstå att jag förstörde det bandet men det är inte riktigt sant för så mycket inflytande hade jag nog inte. De ville nog själva ändra sig rätt mycket inför den tredje LP:n. Singeln Scheisse var det första Stry gjorde med Ebba liksom filmmusiken till Operation Leo. Sedan medverkade han också på den tredje LP:n som också skiljer sig mest från Ebbas övriga material. Det är också den plattan som han har fått utstå mycket kritik för att han var med och påverkade i negativ riktning.
-Det var väl ett allmänt beslut och definitivt inte nåt som jag sa till dem att göra. Grejen var att de redan exprimenterat lite med stråkmaskiner och sånt på andra LP:n "Kärlek & Uppror", försvarar sig Stry och det säkert med all rätt.

Samtidigt som Ebba höll på började Rymdimperiet vid sidan om.
-Det var egentligen inte att starta nånting för det var återigen det här med studioprodukter. Att man har nån låt som man vill spela in och plockar ihop lite folk och gör det under ett namn. Det var väl basicly Mr Thåströms projekt, anser han. När Ebba la av kom bandet ner på jorden och blev bara Imperiet kvar. Stry var med i ett och ett halvt år innan han slutade. Han hade delvis tröttnat på Stockholm och ville hem till Malmö. Där var han med och startade Babylon Blues.
-Jag åkte ner därför att Binkie Liljegren, som hade spelat trummor med Garbochock tyckte att… De hade slutat med Underjordiska Lyxorkestern så han tyckte jag skulle komma ner och bilda ett band med honom, minns Stry som berättar att medlemsomsättningen i bandet varit stor genom åren. Det är bara han själv och gitarristen Micke Vestergren som hållit ihop i vått och torrt.

Babylon Blues, som just nu ligger på is, har släppte tre LP-skivor och en bunt singlar. Vad har då Stry att säga om deras musik?
-Det har rätt mycket med Skåne att göra, tycker jag. Det har väl varit basic rude musik, som det populärt kallas. Har försökt att få med lite gammaldags influenser. Vad tycker han då är det roligaste han gjort så här långt?
-Kriminella Gitarrer var väldigt roligt, även Besökarna men framför allt Garbochock var en bra grej. Det var roligt som fan. Vi var ute och spelade mycket och tyckte det funkade bra ända tills det inte funkade längre. Sen så tycker jag för min egen del att ett par av Rymdimperiet-grejjerna var ganska så bra. Tyckte om det sättet att jobba på.
-Sen har ju Babylon gjort en hel del som jag tycker är bra, men medlemmarna har ju hela tiden skiftat så det kanske har blivit lite hattigt. På det sättet tycker jag det var lika bra att bli soloartist. Dessutom är jag lite trött på grupper. Har sysslat så länge med det här nu att…jag tycker att grupper det är mer när man är 15-16 år och man kommer från samma skola och bildar ett band.

Därmed är vi inne på Stry´s debut-LP som soloartist, vilken fått den udda titeln "Plastålektrik".
-Jag ville egentligen att den skulle heta "Bilar är hårdare än människor" men bolaget tyckte det var för långt. Tyckte att jag sysslat med en hel del med billåtar. Hur som helst, i en av låtarna så finns en mening som heter "Plaståhlens" och då ändrade jag bara om det lite, förklarar Stry. Vad finns det då att säga om inspelningsarbetet?
-Den är inspelad i Malmö, i Dundrets studio - en liten sextonkanalsstudio, vilket är mycket trevligt för att jag har alltid spelat in på andra ställen annars. Hela tiden med Babylon har vi varit i Stockholm. Tycker att det är bättre att vara i Malmö, säger Stry och fortsätter. Jag har gjort väldigt mycket själv. Har spelat en hel del gitarrer själv också vilket jag inte gjort innan, t.o.m. solon och sånt. Det är jag själv som producerat med hjälp av Lelle Hildebrand som har varit tekniker och hjälpt till, men det mesta har jag väl gjort själv. Förutom ständige följeslagaren Mikael Vestergren på gitarr så har Babies trummis Johan Eklund och percussionisten Niclas Hedin hjälpt till med att spela in plattan, som enligt Stry i stort sett innehåller likadan musik som han gjort innan:
-Både "Utanför eden" och "Stry & Babylon Blues" är också gjorda med datorer fast det är inte elektronisk musik, utan det är bara det att… Jag tycker att det är lättare att arrangera musiken om det görs hemmavid. Man kan sitta och jobba med det ganska länge och få fram ett taft beat. Det skall helt enkelt vara groove och man skall stampa takten till det.

Kan man kategorisera det som rock?
-Det är det väl, men rocken har ju vandrat en lång väg om man säger så. Det är ju en hel del gitarrer på den här skivan så det är väl rock, anser Stry som tycker att hans musik har utvecklats sedan Kriminella Gitarrers dagar även om han faktiskt har med en låt på denna skiva som han var med och spelade (och skrev) i Kriminella Gitarrer. Låten heter "Anarki/Äcklig" och är egentligen två låtar från början som Stry har satt ihop till en. Cirkeln är sluten!
-Den spelades aldrig in då och det tycket jag i stort sett var den bästa låten. Sen har jag hållit på med en vid ett flertal tillfällen men det har aldrig blivit av att jag har spelat in den. Det har jag kunnat göra nu eftersom jag har bestämt allting själv. Så det har blivit så att jag har kunnat göra en del låtar som ingen annan har velat spela innan och det är ju bra, tycker Stry. Alla personer/musiker har ju ett ego, stort eller litet, därför undrar jag om denna soloskiva känns viktig för Stry?
-I vissa lägen vill man bara bestämma allting själv för att man tycker det blir enklare så. Man kan genomföra en grej längre då. Okej, det finns massor av fina gruppgrejjer där man tar och ger från varandra. Det är en speciell grej som händer då men jag tycker liksom att då blir det alltid kompromisser i såna lägen. Jag tyckte att jag ville ha en grej, en tanke, genomförd så långt det någonsin gick, menar Stry.

Är då denna solo-plattan en engångsgrej eller?
-Jag har ju hållit på ganska länge med den här skivan och jag tyckte det gick väldigt bra att göra det själv. har producerat själv, mixat och gjort allt det där och jag har gjort det i Malmö. Det har ju varit mycket så att det har tagits upp tid ifrån till att lära sig de här grejerna lite bättre. Jag sitter här och funderar på vad jag skall göra snästa gång. Har inte riktigt bestämt mig men det här är så pass bra sätt… Jag vet att det fungerar och jag vet att jag kan göra nästan vilka låtar som helst på ett sätt som funkar och låter bra, avslutar Stry vårt samtal. Den som väntar…