Tillbaka
Vi lever på rockmyten

Artikel ur NST 860809. Text: Veronica Svenda

Ni som såg sista sändningen av rock från Kulturbolaget i Malmö, fick förutom danska Disneyland After Dark och Mikael Rickfors, även se en liten snutt med malmöitiska rockarna Babylon Blues. Kärnan i Babylon Blues, som spelar traditionell rock byggd på de gamla "rötterna" - dvs amerikansk rhytm & blues och rock'n'roll - i en lyckosam svensk översättning, består av sångaren och låtskrivaren Stry Terrarie och gitarristen Mikael Westergren. Stry känner väl de flesta, som var med "när det begav sig" runt 1980, igen från bl a Kriminella Gitarrer och Garbochock. Som bekant var ju denne man av Klippan-ursprung, senare även inblandad ett tag i Ebba Grön och i den tidigare upplagan av Imperiet. Att Babylon Blues är hans "eget" band och att han är den drivande kraften i bandet, sticker Stry inte under stol med när jag träffar honom.
- Det är jag som gör alla låtarna, framhåller han men poängterar samtidigt helt riktigt att Babylon inte hade varit Babylon utan Mikael Westergrens förtjänst. Sedan starten -84 har basist och trummis varierat, sen ett halvår tillbaka är det trumslagare Sticky Bomb och basist Stefan Björk från Wilmer X, som ser till att fyrtakterna sitter där de ska, medan man letar efter nya, fasta medlemmar.
I juli gick Babylon in i studion och började spela in den EP som kommer att släppas i september och senare under hösten är det dags att spela in en ny LP. Förhoppningsvis kommer denna andra LP att sälja bättre än den första.
- Labyrintens hjärta.
Pengarna tycks i alla fall vara välkommna.
- Det är inte ekonomisk lönsamt, säger Stry - men ser glad ut ändå, som svar på frågan om vilka avigsidor det kan finnas med det s k "rock-livet".
Labyrintens hjärta, berättar Stry, har av recensenterna karaktäriserats som "party-platta" - och många av texterna är väldigt mycket "rock'n roll" och kan verka lite väl banala ibland, men under den enkla ytan finns ofta en allvarlig underton. Fast vissa av texterna har inte något direkt "budskap" utan består bara av hopsatta, lösa textrader, menar Stry.

ROCKMYTEN
Även om det alltså inte är så ekonomiskt upphetsande att vara Skånsk Rockstjärna så verkar det som om det fanns andra fördelar.. I en av dina texter låter det som en pojkdröm som gått i uppfyllelse - "drogerna är billiga... och flickorna är villiga, dag och natt..."
- Nja, säger Stry och ser lite generad ut, man kan väl säga att det är själva rock'n roll-myten det handlar om.
Rockmyten som går till överdrift?
- Mmmm... Stry nickar instämmande. Det är ju en ironisk text - egentligen. Men folk tycks eftersträva den här ytligheten i rock.
Sex, drugs and rock'n roll?
- Ja, precis. Det gäller banden såväl som publiken. Det ser man ju t ex på vissa amerikanska hårdrockband som gör allt för att ligga etta på Moral Majority's svartlista.

SVÅRARE I DAG
Kan det ligga en fara i att bli för känd? Att man ställer lägre krav på låtarna för att man har skapat sig ett "namn" och på så vis redan har en "säker" position?
- Ja, det kan det säkert, menar Stry. I fall man "slappnar av" för mycket eller tröttnar på vad man håller på med. Sen är det ofta så att förväntningarna är högt ställda efter den första LP*n, som man har haft väldigt lång tid att samla material till - och de förväntningarna kan det ser vara svårt att leva upp till. Om du jämför med hur det var 1980, tror du att det har blivit lättare eller svårare för nya band att få skivbolagen intresserade?
- Det har definitivt blivit mycket svårare nu.
1980 satsade bolagen på många nya och olika band. Nu verkar det som om det bara finns plats för en stil. Banden har också blivit mer ensidiga nu, mer påverkade av influenser utifrån.