Tillbaka
Med Stry på en flotte i Helgeå Intervju Smålandsposten 911116. Text: Fredrik Bergman Stry med världssamvetet. Stry med urladdningen. Stry med den konsekventa uppriktigheten, med hatet och kärleken. Och nu, Stry på flotte nerför Helgeå. "Vid det här laget var allt vi ägde i världen ombord på flotten". Mark Twain: Huckleberry Finn. - Det är klart att Mississippi är mycket större än Helgeå. Men det finns mystik häromkring med. Den Helige Å, bara namnet. Vi sitter vid flodbädden någonstans i Skåne. Rorsman Stry och undertecknad. Vid strandkanten längs denna å har vi hittat en plats utan tempo, med slät himmel och jämna flöden. Jag har med filt och termos. Novemberdagen är grå och kall. Stry har en trasig svart tröja, en mörkblå duffel och alldeles klara ögon. Den man som gjort sig namn på att svinga mikrofonstativ till buspojksgitarrer. Den man som skapat laddat larm i landet med Kriminella Gitarrer och Ebba Grön och gått och blivit naturromantiker på gamla dar. (Stry är 34 år). Han har i vuxen ålder ställt sig med hissad flagg på en flotte och låtig sig styras av floden. Helgeå. Låten avslutat nyssläppta samlings Cd:n "Laddat lugn 77-91". - Jo, jag drömmer ofta om åar. Jag drömmer att jag ska åka över översvämmade åar på broar som knappt håller. Första minnet var när han som femåring skulle åkta till doktorn i Kristianstad, för en spruta. En vaccinspruta. Strys far hade fått ett SIDA-uppdrag i Libieria. - Jag minns fortfarande hur hotfullt det var när vi åkte över Helgeå. - Ån var så stor och jag var så liten. Den var svart och mörk. Och det hade varit jävligt hemskt om man hade drunknat. I sången har denna akuta dramatik lagt sig. Nu är ån mer som livet. Ett okänt mörker och ett sökande efter flotte-frihet. Vid fler tillfällen åkte Stry ut till Helgeå och fångade stämning innan gitarrerna och texten kom på plats. "Han tyckte att den som förstod denna flod och dess hemligheter, skulle också förstå mycket annat, många hemligheter, alla hemligheter". Herman Hesse: Siddharta. Precis som i Siddharta förekommer en Gud i många av dina sånger? - Jag tror väl inte så mycket på det som folk kallade Gud för två tusen år sedan. Jag funderar mer över gott och ont. - Men det finn något obegripligt därute som man inte vet vad det är. Och är ganska små. Stry är inte lika intresserad av det onda längre. Det som följer Stry i de 20 låtarna på nya Cd:n, får följa en egensinnig musikers väg från tonårsbandet Kriminella Gitarrer i Klippan, till Garbochock, Ebba Grön, Imperiet, Babylon Blues, ända fram till den i våras släppta soloskivan. Och det i ett texthäfte som inte går av för hackor. Ända sedan Garbochock har textskrivaren Stry varit på det klara med att han själv är en av "sex miljarder människor". Och att vi alla är komna av en urbefolkning som vi systematiskt söker fjärma oss ifrån. Stry som uppvuxen dels i Afrika och dels i Sverige med indianböcker har kunnat ställa de verkligt tunga frågorna. Hur ska vi leva med skulden att ha gjort oss fina med hårspraysflaskor som ätit ozonskikt, att ha vackra möbler på bekostad av döda regnskogar. Hur mår samvetet egentligen när vi jagar privata kickar i välfärdssverige. Hör vi någonsin "dom förtrycktas heliga skrik"? Han har också gjort kärlekssånger som undrar över närheten till hat. Eller kärlekssånger som har sån där Elvira Madiganstämning - Vi två medan världen rämnar. För den som kan bortse med grammatiska klavertramp är Strys texthäfte en bättre diktsamling Men fet är han inte där han sitter vid ån. Stry säljer inte skivor som New kids on the block. Han är usel på marknadsföring. - Förra plattan kom ju ut samtidigt som en massa andra plattor... Stry lever fortfarande på sina allt knappare royaltyn från inspelningarna med Ebba Grön och Imperiet. - Jag gör ju det jag vill. Men jag har knappt några pengar. Jag bor själv, lagar min mat själv. Jag har inte råd att äta halvfabrikat. Jag lever på ett gammaldags sätt. Stry berättar att han i förra veckan fick ett samtal från sin mor. "Är det inte på tiden att du tjänar lite penger?" Nej. - Jag har ju jobbat då och då. Fy fan vad hemskt det är. Man förstör sitt liv med att vara åtta timmar på ett ställe där man inte vill vara. (Stry har bland annat jobbat på fabrik och förpackat speldosor till leksaksaffärernas julrusch.) - Jag fattar inte att folk står ut med jobbab åtta timmar om dygnet för att få råd att köpa halvfabrikat sång någon annan jobbat lika många åtta timmar för att framställa. - Fantasinivån är väl inte alltför hög. Jag tycker ju att det är roligare att göra grejer själv. När Stry beskriver sin dag är det fyra, fem timmar med musiken. (Stry har hundratalet otugivna låtar på lager.) Sen gå på posten, diska och städa. Det är inte mycket pengar, men ett liv i stilla tempo. - Stressar man för mycket tror jag man tappar sin musikalitet. Jag fattar inte hur en del människor hinner med att göra någonting. Han kan förstå att en äldre generation uppfostrats till strävsamt arbete för överlevnad. - Men idag borde vi kunna gå ett steg vidare. Vi kan försöka ha lite roligt också. Alla människor kan ju inte arbeta med musik. Stry vet också att musikinstrumenten han spelar på är tillverkade av människor "som haft det jävulskt tråkigt på jobbet". Detta har han funderat över. Men svaren på hur man ska leva är inte särskilt enkla i denna tid. - Det är klart att jag funderar ibland om det är rätt, det jag håller på med. Stry är eftertänksam. Sen förklarar jag, här från filten, att vi stormarknadsmänniskor som går på 16 dels takt, behöver lyssna på Stry i halvtakt för att inte livet ska rinna oss ur händerna. Jag säger att jag nog har varit lite trevligare sedan jag fick den där Laddat Lugn Cd:n i handen för en vecka sen. Och att det är svårt i dagens läge att leva utan musik, utan levande kultur. - Jo, säger Stry, jag får ju ofta höra att det här har gett människor någonting. Och det är väl då jag tycker att det är rätt, det jag gör.