Babylon Blues: Utanför Eden
Albumrecension ur Dagens nyheter 870422 Text: Bengt Olsson
Babylon Blues är ett målande namn på en skånegrupp, det andas hets och desperation och det är just vad det handlar om. Stry Kanarie, Mikael Vestergren, Mats Bengtsson, Thomas Holst och Peter Strauss sjösätter skepp efter skepp av gitarstinn rock som ofta, irriterande ofta faktiskt, bringar en ur balans, just när man trodde faran var över glider ackorden i Babylon åt sidan och smiter utom synhåll på snabba barfotafötter.
Låtarna förlorar mycket i dramatik av Strys texter, som spänningslöst möter förvirring med förvirring, jag kommer ofta på mig själv med att längta efter riktigt taskiga nödrim och hjärta/smärta, för då skulle man få kalla kårar på allvar.
Men även om gitarrernas språk kan försvinna i snåren är deras röst ofta unik, åtninstone i svenska arrangemang, en kryddstark mix av Television och Gun Club och Babylon Blues och Sex Pistols...
Undra på att man ryser av välbehag. Bandet är befriande rent från himlande och velighet, de kör med plåtighet och hög volym mest hela tiden. Och Stry är ensam och öm och arg med den där vattninga avgrundsrösten. Jag skulle hålla så långt från en mikrofon som möjligt om jag hade en, Stry gör det inte och det är nog bra.
"Utanför Eden" är inte skivan i mitt liv, men ett stort steg för Babylon Blues är den otvivelaktigt.
|