Babylon Blues: Har vi inte...
Singelrecension ur Sydsvenska Dagbladet 1985 Text: Lennart Persson
Gandhi sköt dom ganska sent men ändå… Stry Terrarie fyrar av en politisk pamflett, förmodligen från höften. Träffsäkerheten är nämligen inte den högsta. För inte kan man sammanfatta ett planerat, politiskt terrordåd som mordet på Salvator Allende med orden "nån trillar dit"? Stry gör det.
Ändå är det en lysande singel han och hans Babylon Blues debuterar med. Även om den politiska analysen haltar aningen, så behöver man aldrig tvivla på det goda uppsåtet. Ilskan och desperationene i refrängens "Har vi inte grävt för många hål?" är det bara en lägesbeskrivning som skär rakt igenom alla politiska dimridåer. Och när Stry häver sig mot mikrofonen och med sprucken röst skriker "alltid fel", så siktar han rakt på hjärtat. Då blir det här plötsligt skarpladdad rebellrock. Med poesins sprängkraft. Inte minst därför att låten i sig är så omedelbar, så svårartat vanebildande. Man spelar den om och om igen och om igen. Thomas Gabrielssons produktion är tung och slamrig, men ändå befriande luftig och Mikael Vestergren spelar slidegitarr så att det bränns. Utan expertis, men med en frenesi som understryker Strys vrede inför det nakna, politiska våldet.
B-sidans "Marabou Pojk" är också fräck - en snabb och sprättig sak med starkt släktskap med både Rank & File och Violent Femmes. Rytmsektione svänger så att det stänker om den och Vestergren visar än en gång hur man med små, men effektiva medel skapar påträngande dramatik och rockdynamik. Och det här tackade Malmöbolaget Amalthea nej till! Ja, ja...
|