Garbochock: Ritual
Albumrecension ur Fuzzbox Magazine. Text: Stefan Axell
Egentligen ska jag inte säga att jag är överdrivet imponerad av Garbochock. Stry Terrarie hör till den där gruppen artister som gör sig bättre som låtskrivare än som framförare av sina alster.
I munnen på vännen och fanet Thåström blir en låt som Alltid Attack en klassiker, när Stry sjunger den, ja, då blir den mest konstig.
Till och med Henrik Berggren kan stundtals te sig som en sångare av ganska god kaliber i paritet med Terrarie. Men det hindrar ändå inte mig från att tycka att Garbochocks Doorspunk har ett stort värde. Som en definiering av en tidsanda 20 år bakåt i tiden, men även som en påminnelse om att varken musik eller samhälle förändrats så mycket som vi kanske tror ibland.
Garbochock och Stry Terrarie dokumenterar med sina låtar en tid och liv som inte är en svunnen tid. "Invadera alla dansgolv från Chicago till Berlin över allt i hela världen diggar människor invasion" (Invasion) kunde likväl varit första versen i "Nu är det väl revolution på gång" och "Kölden mot fönstret, breven hon skrev. Dö eller dansa jag kan inte önska mig mer" kunde definitivt varit en textrad undertecknad Jocke Berg under definitionen "Kevlarsjäl".
Textmässigt är Stry Terrarie i mångt och mycket en mästare och en av de största konservatorerna av den klassiskt svenska musikskatten och starka textförfattarskapet t i rakt nedstående led från Bellman, Vreeswijk, Lundell och vidare genom Thåström, Öberg, Berg och så vidare.
Ur den aspekten bör man se nyutgivningen av Garbochocks gamla låtar, här 14 stycken, och ur den aspekten bör man se Garbochock som en livsnödvändighet.
|