Kriminella Gitarrer på Errols
Konsertrecension från Errols i Göteborg, Funtime 1980. Text & Foto: Lars Sundestrand
Länge leve Kriminella Gitarrer skrev jag i förra numret, och det menade jag också. Men det tycks inte ha gjort nån vidare verkan för nu skall dom lägga av. Spelningen på Errols i Göteborg var deras sista. Enligt Affe skall Stry flytta ifrån Klippan och resten av bandet skall börja om från början med nytt namn, nya låtar och en brud som sjunger. Ack vilken tragedi, men man får i alla fall vara glad att ha sett dom innan dom la av, för dom är definitivt sevärda.
Sångaren ser ut som Elvis Costello och rör sig som Johnny Rotten och den kombinationen är ju inte den sämsta. Han är dessutom en av dom få sångare som kan får det svenska språket att låta bra. Basisten är en ruskigt häftigt typ, totalt spontan, och han ser äkta ut. Inga påklistrade attityder här inte. På det musikaliska planet är det emellertid gitarristen som imponerar mest. Ibland låter det som 3. Härmed utnämner jag honom till Sveriges bästa punkgitarrist, och sen kan idioterna som skrek efter mer ös på Errols under fredagskvällen dra åt helvete. Vill dom ha ös kan dom gå och se på Status Quo, då får dom ös, ös och bara ös. Okey jag medger att fredagsspelningen inte var vad den borde varit, Stry var så packad och dom andra spelade i otakt, men hur illa dom än spelade kunde det inte förstöra intrycket av deras låtar. Dom spelar bara eget material och varenda låt är en pärla, särskilt då "Knugen skuk" som är det häftigaste jag hört sen "Anarchy in the UK". Versen går i en långsam nästan hypnotisk takt men i refrängen öser dom på som bara fan. En sån där låt som verkligen biter sig fast. Och vilken text! "alla vill ju se Knugens kuk, titta hur den e, Knugens kuk", ganska perverst faktiskt men jag diggar det. Inte för att jag är speciellt intresserad av "knugens kuk" men tanken är onekligen fascinerande. Vem vet, kanske hela Sveriges befolkning faktiskt går omkring och är nyfikna på "knugens kuk"? Sen har dom en låt som heter "Silvias unge" (dom måste va helt fixerade vid kungahuset) och en annan som handlar om Anna Greta Leijon, snacka om att vara kontroversiella alltså!
Trots bristen på takt tog det inte lång stund att inse att Kriminella Gitarrer faktiskt är det bästa svenska punkband jag sett. Det låter primitivt och risigt, just så primitivt och risigt som det skall låta. Tyvärr var det nog så att det inte var så många som höll med mig. Publiken var minst lika packade som bandet och knappast beredda att lyssna. Dom vill ha ös, ös och ingenting mer än ös.
|