Tillbaka
Garbochock

Från Funtime 1980. Text & Foto: Lars Sundestrand

En kall vinterdag anlände jag till Lund. Jag hade sovit dåligt natten innan och inte hunnit äta innan jag åkte hemifrån så humöret var inte på topp. Anledningen till att jag åkte till Lund var att Garbochock just hade börjat spela in sin LP, och det ville jag inte missa. Stry mötte mig på stationen och sen gick vi via systemet upp till studion. Anna, Binkie, Janne och Micke var där, men stämningen kändes lite tryckt. Inspelningarna hade inte gått särskilt bra den här dagen och sånt sätter ju genast sina spår. Inte heller under eftermiddagen lyckades man får gjort särskilt mycket.
Senare på kvällen frågade jag Stry vad han trodde det berodde på att det låst sig för gruppen i studion.
-Att spela in är extremt jobbigt egentligen, det kan ju aldrig bli samma lösa känsla som när vi repar. När man repar har man alltid den där säkerhetsventilen att kommer det inte just den kvällen så kommer det kanske nästa, och då är det alltid lättare att göra något. När vi repade dagarna innan vi gick in i studion så gick det enormt bra, vi har aldrig spelat så bra.
Anna: Det är bara så att vi inte är vana vid att vi ställer sådana krav på oss själva som vi gör i en studio. Det känns alltid som om man inte kan leva upp till sina egna krav.
-Dessutom är man ju inte så van att vara i en studio. Bara en sån sak som att ha hörlurar är ju ett extremt irritationsmoment och ofta spelar fel. Än så länge har vi inte lärt oss att klara sådana stressmoment, men man gör väl det efter ett tag, antar jag.

Garbochock är ett "skumt" band som Stry ibland brukar säga. Man vet inte riktigt var man skall placera dom. Rötterna finns i den psykedeliska tidsåldern, men punk och disco har också påverkat gruppen. Garbochock består till 3/5 delar av medlemmar från Besökarna, kanske det bästa bandet som existerat i Sverige. Besökarna var bara utanför Skåne en gång och då var dom i Göteborg. Men det innebar också slutet för den gruppen.
-Besökarna var en häftig återvändsgränd, det var ändå en återvändsgränd, menar Stry. När man kommit till den punkten när man frågade sig själv om man skulle begå självmord eller inte så var man på väg att gå för långt. Jag började fråga mig varför jag höll på att sjunga om alla dessa skumma saker.
-Det låter lite väl allvarligt tycker jag…
-Besökarna var högst allvarliga.
Anna: Jag ser Garbochock som en naturlig utveckling av Besökarna.
Stry: Jag sjunger om sådant som jag tycker är viktigt, det kan va om vad som helst, men det är alltid om något som gjort ett starkt intryck. Jag kan i och för sig digga töntlåtar som jag kallar dom, underhållningslåtar, men för Garbochock har det nog fram till nu när vi håller på att spela in LPn varit lite väl mycket "överallvarligt". Nu har vi kommit hit och LPn kommer att bli som ett dokument över allvaret.
-Mina texter är en produkt av två saker: att jag är den jag är och att samhället är som det är. Kombinationen blir något skum. Det är såna kontraster i allting. För mig har texterna större betydelse än musiken om jag lyssnar på en låt.
Anna: Jag tycker det är fel för dom oftast när man spelar ute så hörs ju texterna knappt.
Stry: Är det en häftig text så ger man mer och då uppfattar publiken attacken på ett helt annat sätt och kanske även texten.
-Ibland fattar jag inte mina egna texter, man undrar: Varför skrev jag så här? Kanske jag får reda på det nångång. Anna: Man kan se det som konst. Det är inte alltid man fattar en tavla men man kan digga den ändå. Även om jag inte förstår hans texter så är där små gnistor av ord som han satt ihop på sitt speciella sätt som är så fräckt.
-Jag försöker inte göra så här, det blir bara så. Det är som ett ständigt letande i ens inre, en önskan att veta allt…på gott och ont. Vad det sen leder till har jag ingen aning om.
Anna: Det vi måste koncentrera oss på just nu är att komma ur de dåliga vibrationer som är just nu. Jag tycker det är jobbigt att både klara relationerna inom bandet och utvecklas. Man orkar inte med allting på en gång. För tillfället gäller det att klara relationerna. Den hårda verkligheten har drabbat oss.
Stry: Nån vill ha roligt, nån vill att det skall låta bra, nån vill röka och nån vill hem och städa… Anna: Tack för den du! Det konstiga är att man aldrig blir så förbannad på någon i gruppen att man slutar. Jag vill att det här ska bli långlivat och då måste man kompromissa. LPn kommer nog att betyda hemskt mycket, blir det bra så kommer vi nog att bli mer sammansvetsade som band.

Garbochock har hunnit göra ganska många spelningar, flera gånger med Ebba Grön i Stockholm och även i Malmö-Lund. Överhuvudtaget verkar musiklivet ganska aktivt i Malmö just nu. Rädsla, Moderns, Garbochock och City Kent & TT Reuter från Lund spelar ganska ofta, framförallt på klubben Fredman.
Stry: Om man ordnar en spelning här nere så kan man alltid få fyra band som spelar i stort sett olika musik. Ändå lite så där uppåt va…kanske…utom när Kabinett Död spelar. Dom är verkligen "far out"…helt olyssningsbara om man inte sitter i nån jävligt skum lokal och är jävligt allvarlig. Jag förstår mig inte på dom…
-Det är roligt att spela när de man spelar för har roligt. Visst kan man ha några skumma låtar, men skulle man märka att publiken blir uttråkade så är det ju meningslöst att spela. Är man inte så bra att man kan får fram det man egentligen vill utan att va jävligt tråkig så är det kasst.
-Varför började du egentligen att syssla med musik?
-Hmm, varför? En skum fråga… var är askfatet? Tja, varför, jag har ofta tänkt på det men aldrig kommit fram till något riktigt svar. Men har man fått något på hjärnan så kan man aldrig riktigt släppa det… i alla fall inte förrän det blivit tråkigt.
-Du verkar i alla fall det väldigt allvarligt…
-Hmm, man kanske är en allvarlig person. Tja, man kan väl ha roligt men jag är nog lite för allvarlig. Jag tänkte på det här just idag. Nu måste man fly från allvaret, innan måste man fly till allvaret. Innan hade man roligt dagarna i ändå, nu har man tråkigt jämt… Allting är ett enda stort pussel, det gäller att passa in så många bitar som möjligt. Tid är allt som behövs, men det inte lönt att stressa.