Tillbaka
Ebba Grön: Ebba Grön

Albumrecension ur Expressen 82. Text: Menny Johansson

Ebba Grön har alla förutsättningar att göra den bästa skiva som gjorts här i landet. Ingen har tidigare haft ett så överväldigande stort ljud. Thåström sjunger med samma utlevelse som alltid och han spelar gitarr som aldrig förr. Hans akustiska ackord-gitarr ger Ebbas musik en ny färg. Men det håller inte hela vägen. Ebba Grön och producenten Tony Thorén har jobbat hårt med att få det perfekta ljudet, med att få fräcka riff och pålägg på de rätta ställena. Så hårt att grunden har hamnat i skymundan. Här finns finns ingen "Ung och kåt", "Staten och kapitalet" eller "800 grader". Det finns i alla fall en"’Mental istid". Den heter "Die Mauer" och ger samma krypande olust-känsla som när Elvis Costello sjunger "Psycho". Texten om kärlek över Berlin-muren är Utan att alls förringa E»b~ som en bättre Squeeze-berättelse. Efter att ha hört tre rader måste jag höra texten till slut. Och när den tar slut, då bryter, en sax in och lyfter mig ur stolen. Magnifikt.
Stry Terrarie märks inte så mycket på Ebba Grön-skivorna som när de heter Rymdimperiet. Men han är i mitten av bandet, inte som engelska tangentspelare av olika slag som tror att de är soloartister med kompgrupp. Sedan Stry kom till Ebba Grön har de blivit ett nytt band. Utan att föringa Ebba Gröns storhet så är Tony Thorén det stora utropstecknet. I vanliga fall spelar han bas i Eldkvarn. Han har producerat "Ebba Grön" och gjort det så bra att skivan blivit nästan lika rnycket hans som Ebbas. Vem var det som sa att det inte finns bra svenska producenter?
"Uppgång och fall" är den låt som först fastnar, sedan jag hört "Die Mauer" arton gånger. Ett ackompanjerande munspel ger en alldeles extra styrka. Det absoluta bottennappet är "Het choklad". Som ett duktigt band som lockas göra ett extra nummer utöver vad de kan. Lite fräcka riff, en idé och lite improvisationer kring den gör ingen låt. "heroinister och kontorister". Så heter en låt och så skulle plattan ha kunnat heta. Ebba lider med förlorade heroinister och ser ner på uppåtsträvande kontorister. Inga människor sänker sig så djupt som de som vill komma upp sig. Ebba Grön våren -82 har bara en like i Sverige – Eldkvarn. Aldrig förr har jag längtat så mycket efter nästa Ebba Grön- LP den måste bli fantastisk.