The Stry Terrarie Story 77-91
Förord i Laddat Lugn 77-91. Text: Georg Cederskog
Det här är Anders Sjöholm a.k.a Stry Terrarie/Kanarie som egensinnig Låtskrivare och, inte
minst, Textmakare i urval. Fjorton år av överhettade Fenderförstärkare, riff, basgångar,
virvelkaggar och rykande PA-system. Fjorton år av RockMusik och RockTexter med en alldeles
sann Originalitet. Hans inflytande är odiskutabelt.
För om det nu verkligen var så att den svenska punken föddes i ett blåsigt Rågsved
med Ebba Grön så föddes definitivt den skånska i Allarp utanför Klippan med Stry och hans
Kriminella Gitarrer. Fröet till bandet sattes i den feta Allarpsmyllan redan -73 med Iggy
Pop och "Raw Power". Strys möte med Sex Pistols -76 på 100 Club i London avgjorde saken.
Två singlar senare, sommaren -78 , lämnades Kriminella Gitarrer och Allarp för Besökarna
och Malmö. En rock´n roll-metropol med Klippanmått mätt.
På Dads Dancehall spelade Clash, Blondie, Jam, Patti Smith, Problem spred tidlöst skrammel,
I Gettot på Södra Förstadsgatan fanns replokaler och billiga lägenheter och inne i Lund fanns
dessutom TT Reuter, Rädsla, illegala Klubb Kashbahn och Venants Heartwork Records. Malmö levde
och Stry väckte uppmärksamhet. En ohämmad Doorstorsk hängande på mickstativet i skär
Iggy-Metallic-K.O-tröja och spräckta vinylbrallor. Eller liggande på scengolv inlindad
i mikrofonkabel med en vit Gretsch Princess gitarr feedbackande intill. Det var strålande
tider och ett jävla ös.
Besökarna repade på Möllevången med Wilmer Pitt (X) och senare, under gemensam spelning på
Errols i Göteborg, mötte Besökarna Ebborna. Ett avgörande möte för Stry skulle det visa sig.
Besökarna spricker sommaren -79 och via kortlivade Blödarna bildar Stry Garbochock. Rätt kväll
ett klart lysande liveband. Rätt kväll fortfarande en av Sveriges bästa debutplattor.
Ett trettiotal spelningar, Lp:n och några singlar senare och det är 1981. Ebba Grön
behöver organist. Stockholm kallar: "det var ganska Easy Rider, mycket öl och ganska lite
tjejer och lättförtjänta pengar, vi delade lika. Jag var trött på att vara bandledare".
Sveriges bästa rockband lägger av -83 och paralellprojektet Rymdimperiet självdör.
Omgruppering och Imperiets första Lp och sedan, senvintern -84 , flyttar Terrarie hem till
Skåne, "trött på att äta lunch på Big Burger varannan dag".
Tillbaka. Till rötterna. Exercisgatan. Erik Dahlbergsgatan. Babylon Blues. Nytt skivkontrakt.
Stry på golvet. Stry på gitarren, Stry på mikrofonen. Och idag 1991 med tre Lp-skivor,
sextio Babylon-spelningar och en näve blodiga plektrum bakom sig - soloartist. Cirkeln
slut som den en gång påbörjades. Samma plattor på skivspelaren: Doors, Dylan, Byrds,
Iggy, Howlin Wolf… Samma gamla italienska fuzzboxar. Samma hög med kassettband på
golvet fulla med riff och låtidéer. Och samma ambitioner som då, i pojkrummet i den
där källaren i Allarp någon gång på höstkanten 1973; "Jag försöker hitta mig själv i
musiken och fortsätter att göra det jag är bra på… tänker inte börjar rappa eller
scratcha precis".
Betrakta det som ett löfte.
|