Stry föddes som Anders Sjöholm den 15 juni 1957 på BB i Ängelholm. Tillsammans med mor, far och 3 syskon (2 systrar och en bror) växte han upp i lilla Skäralid som ligger en och en halv mil söder om Klippan, nära Ljungbyhed. 1963, när Stry bara var 6 år flyttade familjen till Liberia som ligger i västra Afrika. De bodde i ett villaområde på ett ställe som heter Ykepa där Grängesberg m.fl hade en järnmalmsgruva. Där hade hans far fått ett projektjobb av SIDA som yrkeslärare i smide och svetsning. Stry själv gick i en internationell skola och började direkt när han var sex år.

Familjen bodde i Liberia i 2,5 år, och detta äventyr var såklart stort för en pojke i den åldern och det är fortfarande den viktigaste delen i Strys liv. Det var egentligen meningen att familjen skulle vara där i 3 år, men plötsligt utbröt oroligheter och delar av familjen fick rådet att flytta hem ett tag, eftersom att det fanns en risk att dessa strejker skulle bli våldsamma. 1966 flyttade de hem för gott vilket inte föll den unge Anders i smaken men faderns projekt var avslutat så flyttlasset gick vare sig han ville eller inte. Hem till Skåne och Skäralid igen, till samma hus som de lämnat några år tidigare. Under ett 1,5 år på 60-talet bodde familjen även i Oskarshamn men flyttade sedan åter till Skäralid.

Livet på landet i nordvästra Skåne flöt vidare. Det var mitten/slutet på 60-talet, Tage Erlander var den store landsfadern och Lennart Hyland lallade i varenda vardagsrum. Stry spelade knattefotboll i Ljungbyheds IF och visade senare stora talanger i längdhopp då han vann lilla DM i femte klass. När mellanstadium blev högstadium växte också musikintresset och 1972 köpte Stry en liten kassettradio. Just då kom också "Schools Out" med Alice Cooper och det blev den nya favoritgrejen då. -Det var nån slags chockverkan, som att vakna ur en dvala, säger Stry 25 år senare. När han sedan hörde "Raw power" med Stooges, precis när den kom ut, flippade han ut helt och hållet. Då satt han där med sin lilla bandspelare och försökte skruva upp volymen men det blev aldrig så högt som han ville. Nån kompis tyckte att omslaget till Raw Power var det äckligaste han hade sett. Stry älskade det.

På gymnasiet, (där Stry gick 3-årig ekonomisk linje och fick 3,8 i medelbetyg) skaffade han sig sin första gitarr och det var där han träffade lite folk som också var intresserade av musik. Det var bl.a. Pål Spectrum och Mats Pettersson och ett par till som brukade stå och bröta i en sal i skolan. Vid den här tiden kunde han inte ens stämma en gitarr och det tog väldigt lång tid innan han förstod en struktur i en låt.

Under mitten på 70-talet var Stry var en "konstig man" som traskade omkring i blåmålade skor och gratisåt i skolmatsalen, jobbade treskift på Perstorps AB (en fabrik som tillverkade plast till toalettringar) men mest tid tillbringande han i sitt källarrum och lyssnade på Doors och Stooges. Så småningom började Stry spela med sitt första egentliga band. Det blev det Status Quo-frälsta bandet Riot. En grupp som höll på i drygt ett år och gjorde endast ett fåtal spelningar. Enligt vissa så fick Stry sparken från Riot efter att ha varit för full på en konsert men själv påstår han att han hoppade av bandet.

Hur som helst så var Stry i London med sin dåvarande flickvän sommaren 1976 och såg Sex Pistols. Inget han blev så värst imponerad av just då men med bland annat det i minnet och med punkens attack in i etablissemanget skulle Stry givetvis själv ha ett punkband. Han samlade ihop diverse folk och Kriminella Gitarrer var ett faktum. Bandet tog namnet efter Brats-låten Criminal Guitars och släppte enligt legenden Sveriges första punksingel "Vårdad Klädsel" tidigt 1978. Under tiden i Kriminella Gitarrer gjorde Stry även lumpen på F10 i Ängelholm som radarobservatör inom flyget och det var också vid den här tiden som Stry Terrarie blev hans "artistnamn".
-Jag kom på det när jag åkte bil nångång i mitten på 70-talet. Jag tyckte att det borde vara ett Y på slutet, kanske på grund av Iggy. Anders Sjöholm är väl mer Skatteverkets uppfattning om mig, och för min mor och ett par till. Stry är mer en spegling av själslivet om man kan säga så. Senare på 80-talet bytte jag efternamnet till Kanarie. Det var nån som ropade det efter mig: Kanarie! Jag associerade inte till fågeln, utan till tropiska öar, kanel, kryddor... det var ett gult namn. Som curry. Jag var trött på det gamla reptilnamnet.

Efter lumpen hade Stry fått nog av landsorten och flyttade till Malmö City och bildade Besökarna. Ett band som blandade upp punk med lite mer psykedeliska influenser och släppte 1978 kultsingeln "Anna Greta Leijons Ögon". Gruppen höll i något år innan de splittrades. Stry fortsatte experiementera i de båda projekten Blödarna och Stry & Stripparna som gjorde var sin singel i slutet på 70-talet.

I samma anda som Besökarna bildades Garbochock sommaren 1979. Enligt många ett av de mest nyskapande och spännande band som funnits i detta avlånga land. Våren 1980 spelade Stry och Garbochock in sin första och enda Lp. En platta som blivit en milstolpe i Strys digra skivkatalog. 12 låtar, 12 klassiker. Efter ett 30-tal konserter splittras bandet vår-vintern 81 och Ebba Grön kallade. Filmmusiken till Operation Leo var det första de gjorde tillsammans vilket såsmåningom resulterade i singeln "Sheisse" hösten 1981. Vintern 1982 var bandet en månad i Koppom i Värmland och spelade in Ebba Gröns tredje och självbetitlade platta. När inte Ebba drog land och rike kring och fyllde folkpark efter folkpark experimenterade Stry med Thåström i sidoprojektet Rymdimperiet. Samarbetet resulterade i två singlar och en maxi.

Ebba Grön meddelade i februari 1983, via ett numer klassiskt meddelande via TT, att de lägger av. Rymdimperiet landade och blev bara Imperiet. Livepremiären avverkades på Kolingsborg i Stockholm den 7 april 1983 och i maj samma år kom bandets första singel "Alltid rött alltid rätt". Lp:n "Rasera" och mini-Lp:n "Imperiet" hann Stry medverka på tills han tröttnade på den kungliga Hufvudstaden. Våren 1984 drog flyttlasset ner till Malmö igen och Stry bildade Babylon Blues som egentligen bara var en duo (med gästmusiker) bestående av Stry och Mikael Vestergren (från Blödarna och Garbochock). Första singeln "Har vi inte grävt för många hål?" blev lite av en radiohit hösten 1985. Bandet hann under sin karriär med tre album, en handfull singlar och drygt 100 spelningar. 1987 var ett turbulent år privat, både på gott och ont. Dels blev han far till sonen Kalle och miste sin egen far i en hastig lungcancer.

Efter att sniffat på "solokarriär" med en singel ("Mmm…ängel") några år tidigare tog Stry steget fullt ut och släppte 1991 sin första "riktiga" soloplatta "Plastålekrik". En av de plattor som Stry är mest nöjd med idag. Kort efter samma år släppte Stry en samlingsplatta som spände över hela karriären, Laddat Lugn 77-91.

Efter några års tystnad på skivfronten kom Hale Bopp ut våren 1996. Strys första skiva på engelska. Ett språk som han egentligen skrivit låtar på hela tiden. När Hale Bopp kommit ut formades bandet Wildsmoke som gjorde en handfull spelningar sommaren och hösten 1996.

Efter Wildsmoke-projektet tröttnade Stry lite på musiken och han tog ett litet break. Bland annat gick han en IT-utbildning men som enligt honom själv blev "en misslyckad grej". Genom årens lopp har han hankat sig fram på royaltypengar från Ebba Grön och Imperiet samt ett och annat konstnärsstipendium. Ibland har han tvingats ta lite ströjobb, bland annat har han förpackat speldosor till leksaksaffärernas julrusch och även jobbat några månader på ett tryckeri.

Vid millenieskiftet började det röra på sig ordentligt och Stry var väldigt produktiv där han bl.a sammanställde flera olika Cd:s med gammalt material, dels en Cd med Besökarna och dels en återutgivning av Garbochocks Ritual. Samtidigt startade hemsidan vilken bidrog en del till Strys uppsving bland de gamla fansen. 2003 kom även, "15årssjäl", den första svenska skivan på 13 år, en samling tidigare mer eller mindre outgivna svenska låtar i nyinspelningar. Halvåret senare släpptes Monkey Phace och av bara farten, i ren 60-tals anda, kom även våren 2004 en akustisk platta vid namn "See you vid Poltava" innehållande ett gäng gamla låtar och en trave covers inspelade med endast gitarr och sång. Även på livefronten började det röra på sig, efter flera års tystnad, bl.a en bejublad återförning av Garbochock på Inkonst i Malmö samt ett flertal akustiska spelningar ensam med gitarr som aldrig tidigare hänt i karriären.

2005 kom albumet "Grass is getting greener" och senare samma år startade Stry ett samarbete med poeten Marcus Birro som resulterade i ett antal konserter samt plattorna "Du är Christer Petterson du också" och "R U Sockudåpad" där den senare inkluderar musiken från Birros teaterföreställning "Krig hela tiden". 2007 släpptes Ep:n Smoking Mirror och det blev det sista livstecknet musikaliskt hittills med nytt material. I samma veva blev Stry återigen pappa och två år passerade förbi utan några releaser.

2009 fick Strys status inom svensk musikliv återigen ett erkännande när MNW valde att släppa en samling med Stry i sin serie klassiker och senare samma år släpptes skivan "#3" med Stry & The Olga Magoo.
2010 började det röra på sig på livescenen också när Stry återigen började spela som Stry & Stripparna. Sedan dess har de spelat runt om i Sverige och snart även på Åland!
I december 2011 Släppte Stry & Stripparna EP:n "S&S #1" som innehöll 4 nyinspelningar av gamla klassiker som de kört live ett tag.
Vad framtiden har att berätta vet knappt Stry själv, men musik kommer skapas och musik kommer spelas. Det låter ändå som en bra plan.


Tobias Gustavsson 20/3-04. (Senast uppdaterad 21/3-12 av Simon Janke)

Läs även Gigografi